Jens sträckte fram handen med ett vänligt leende. ”Hej, Jens heter jag,” sa han självsäkert. ”Louise,” svarade hon och mötte hans blick. Jens såg på henne nyfiket. ”Du är inte från Stockholm, va?” frågade han eftertänksamt. Louise skakade på huvudet och log lite. ”Nej, jag bor i Eskilstuna”.
Ungefär så här gick det till när jag träffade Louise första gången på O’learys i Norrtull, tredje dagen på Insparken 2016.
Om de själva hade fått bestämma så skulle de aldrig ha träffats. Lousie som egentligen skulle plugga i Örebro kom av slump in på Södertörns program Internationell ekonomi. Och Jens som egentligen hade planer på att plugga i Uppsala fick istället sista reservplatsen vid uppropet till programmet Management med IT – det var alltså av ren tillfällighet att personer från olika städer hamnade på samma skola och hittade till den största gemensamma nämnaren, SÖFRE.
Jens som såg SH som en språngbräda till Uppsala Universitet, hade inga planer på engagera sig vidare. Men till hans förvåning möttes han av en inspark där i 2016, som fick honom att tänka om.
Efter två veckors inspark med närvaro på samtliga event så tyckte Jens att det var ju kul, men att nog räckte så. Dock under en NEK A-föreläsning, av en ytterligare slump, blev Jens medtvingad till utskottsträff. Utskottsträff var en återkommande sammankomst där de olika utskotten, i ett öppet möte, bjöd in medlemmar för fika och kaffe. De anordnade tävlingar, lottning av priser, promotade kommande evenemang och allmänt informerade om SÖFRE. Han fick förklarat för sig vad en projektgrupp var, vad en styrelse gjorde och vilka SÖFRE-evenemang som var extra värda att lägga på minnet. Efter utskottsträffen var Jens såld.
Louise å andra sidan hade även hon deltagit på Insparken med hög närvaro. Även Louise var förvånad över det engagemang som fanns i SÖFRE och det mervärde i form av studentliv som föreningen utgjorde.
Det nalkades årsstämma och personval för ny styrelse till kommande verksamhetsår. Sittande styrelse och diverse engagerade medlemmar drev i olika former övertalningskampanjer om att Louise var en bra kandidat för uppdraget. Sagt och gjort, trots att hennes erfarenhet inte sträckte sig mycket längre än att veta var Arom låg, valde Louise att kandidera till posten som vice ordförande. Väl på plats kände Louise tveksamhet och fick kalla fötter. Hon drog tillbaka sin kandidatur.
Med facit i hand var ett klokt beslut, för kort därefter blev Jens utsedd till faddergeneral med ansvar för att sätta ihop sin projektgrupp. En projektgrupp som Louise var bland dom första att bli tillsatt till, med rollen som ansvarig för sociala evenemang.
Efter genomförandet av SÖFREs Insparken ihop, ett antal sittningar, flera krismöten, några Skiweeks, antal pub-vändor (SöderS självklart) och en jäkla massa häng i klubbrummet, så blev vänskap till någonting mer. Men det var inte förrän styrelseåret ihop då Jens var ordförande och Louise ordf. i Sociala utskottet som ”någonting mer” kunde definieras kärlek. Det var nästan oundvikligt.
Alla som engagerar sig i SÖFRE kan känna igen sig i den glädje, gemenskap och sammanhållning som finns i föreningen och vid anordnandet av varje projekt. Det innebär också ofta utmaningar, kriser och problem, men det är just dessa prövningar som på olika sätt hjälper oss att växa och utvecklas tillsammans – precis som Jens och Louise fick göra.
Louise är idag IT-konsult inom affärssystem på Implema, Jens är delägare på en digitalbyrå som heter Taylerd. De bor på Kungsholmen och har en katt som heter Cat. I år, åtta år efter att de möttes för första gången på O’Learys i Norrtull 2016, fick Jens och Louise säga ”ja” till varandra framför altaret på sitt bröllop.
En framgångssaga, en SÖFRE-saga.
//Jens och Louise Haavisto Dang
